Fascinerande rollbesättning, särskilt statister och biroller - så udda och spännande ansikten o c h så fascinerande hattar. Pasolini är bra på casting och hattar se Matteusevangeliet. Berättandet är inte helt glasklart, dvs var den ena berättelsen slutar och nästa börjar, men det spelar inte så stor roll. Vi kastas in i den ena otrohetshistorien efter den andra, oftast med sluga kvinnor som överlistar dumdryga män och finner unga älskare. Allt ackompanjerat av skabrösa visor och mässans liturgi vackert sjungen på latin. Det är både överdådigt och solkigt på samma gång.
Märkligast är chaplingestalten i det medeltida England, med käpp, hatt och samma rörelsemönster, samma leende!
Läs gärna Chaucers originalberättelse, rimmad medeltidsengelska är lättare än du tror, men ack så många verser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar