Det handlar mycket om att hänga utanpå rymdfarkoster, ännu mer om fart och hastighet, men mest om att hitta sig själv och minnas sina minnen. Carol Danvers blir inte hel förrän hon återtar och accepterar sin mänsklighet. Först när hon konstaterar att hon är bara människa och inte superhjälte, blir hon på allvar den superhjälte hon är ämnad att vara. Men först efter en bildserie där hon som profeten Mika faller men reser sig igen ( Mik 7:8). En mycket luthersk syn på människan: att vara människa är att falla och att resa sig igen och igen och igen.
Bortsett från teologin är det spännande och relativt befriat från klichéer. Temat är flyktingars rätt till fristad, människans identitet och hur vi skiljer det onda från det goda. Mycket explosioner, en udda katt, många slagsmål och, som sagt, en hel del hängande utanför rymdfarkoster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar