Stillsam, lite långsam och med sin udda hårfärg möter Agnes Varda oss i en lågmäld föreläsning om sin egen filmproduktion. Utan alltför stora åthävor berättar hon om och visar avsnitt ur sina filmer. Ett imponerande livsverk. Det är enkelt, opretentiöst men inte så spännande. Visst föder det en nyfikenhet på de filmer vi inte sett, särskilt "Cleo från 5 till 7" och "Lille Jacques från Nantes", men hennes andra filmer känns mer sammanhållna och drivna av en idé. Filmen är ett testamente och testamenten är inte alltid till för att ses eller läsas - de är till för att bekräfta och bevisa: Det är detta jag lämnar efter mig. Och på det viset fungerar filmen bra. Vi ser, vi imponeras och vill se mer. Men filmen som sådan är ganska livlös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar