Utgångspunkten är ett lite förvanskat citat från Predikaren "Bättre en levande hund än ett dött lejon" (Pred 9:4). Egentligen handlar hela filmen om att förhålla sig till det, och det gör väl all krigsflm; hjältemodet, hämnden, våldet, den "manliga" kraften - alla vill vara lejon, få vill vara hund. Ändå finns det så få lejon och kanske är det tur. Dessa lejon är polacker ur flygskvadron 303, en legendarisk skvadron som sköt ner fler tyska bomblan än några andra under Andra världskriget. De flyger dock för RAF, vilket är ett problem då engelsmännen varken litar eller tror på dem. Det gör att filmen i mycket påminner om Red Tails, men här handlar det mer om vodka än om coola snubbar från Harlem. Men ärendet är detsamma: upprättelse.
Ganska förutsägbart, vilket förtar spänningen. Stundtals känslosamt, ofta allvarligt, ibland romantiskt - men helt humorbefriat. Vi har sett det förr, de föraktade som blir hjältar. Ändå lyser det igenom av en humanism som är viktig. En humanism som inte ryms i kriget - att fienden också är en människa.
Det bästa är att alla talar sitt eget språk; franska, tyska, engelska, polska. Just så komplicerad är världen, ändå fungerar den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar