A Quiet Passion

Betyg: 3 monument

Någonstans på vägen tappas Emily Dickinson bort och hon blir till en ganska konstig njursjuk person. Men hon måste ju ha haft en väldig kraft eftersom hon skrev mängder av dikter. Hon hade också en omfattande korrespondens, så riktigt så märklig och isolerad som hon framställs var hon nog inte. Men det som är fint är att hennes poesi är en självklar del av filmen och att vänskapen till systern är innerligt skildrad.

Här nedan är en av Emily Dickinsons dikter i två olika svenska tolkningar, hämtade från Litteraturbanken.

I felt a Funeral, in my Brain,
And Mourners to and fro
Kept treading – treading – till it seemed
That Sense was breaking through –

And when they all were seated,
A Service, like a Drum – 
Kept beating – beating – till I thought
My mind was going numb –

Det var begravning, i min hjärna,
och sörjande trampade av
och an – tills att det var som mitt
förstånd mig övergav –

och när de alla var på plats,
som trummor – dånade –
och dånade en gudstjänst – tills
jag trodde huv’et domnade –
                                            - Ann-Marie Vinde

Det var en Begravning i min Hjärna,
Och Sörjande som fram och åter
Trampade – och trampade – tills
det var
Som Sinnet bröt igenom –

Och när de alla satt sig ner,
En Mässa, likt en Trumma –
Slog – och slog – till dess
jag trodde
Min Tanke skulle domna –
                                        - Ann Jäderlund