Femtiotal, amerikanskt femtiotal i allt: kläder, bilar, inredning, i glasrutan som skiljer den nyblivne fadern från det nyfödda barnet och i det gedigna filmhantverket. Ett kammardrama mellan en rätt svag, men vänlig man och två kvinnor som var och en på sitt vis behöver honom. Just det är nog också temat: att vara behövd och så förstås det sjätte budet ”Du skall inte begå äktenskapsbrott” (5 Mos 5:18). Harry gifter sig nämligen med dem bägge, av skäl som har med barn att göra men på helt olika vis. Det blir så småningom nästan plågsamt att följa Harry i hans oförmåga att hantera situationen - som om det är han som är den drabbade - och se hur han går under. Ändå känns fimen radikal och som en - i viss mån feministisk - kritik av femtiotalets äktenskapsmoral. Den är också regisserad av Ida Lupino, en av de kvinnliga huvudrollsinnehavarna.
Roligast är bussturen förbi Hollywood-kändisarnas hem och där vi får utpekat Edmund Gwenns hus (Edmund Gwenn spelar Mr Jordan i filmen, han som avslöjar Harrys dubbelliv!), snygg ”intertextualitet”. Dessutom är musiken allt annat än sublim, om du inte begriper handlingen av annat skäl räcker det att lyssna till musiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar