Betyg: 5 monument
Intelligentare humor är svårt att hitta. Bitskt och ömsint på samma gång. Civilisationen sedd snett underifrån och rejält ifrågasatt. I alla Bröderna Marx filmer är det alltid de mest aparta sammanhang som möts, en sorts möte mellan det bisarra och konventionen - och verkligheten blir sig aldrig mera lik. Våra hjältar råkar av helt oförklarliga skäl hamna i en indianby - det har inget alls med handlingen att göra - och Rusty Panello (Harpo) hittar naturligtvis en vävstol som han spelar på som på en harpa. En ganska trist scen vad jag minns som barn, men nu upptäckte jag indianhövdingen som står bredvid, klädd helt enligt konventionen med hjorthudar och hel fjäderbuske, barsk och tvärhuggen och stridsmålad. Men, så tar han upp en flöjt, och spelar helt vansinningt utan någon som helst melodi. Det låter förfärligt, men han står kvar i samma pose, stridsmålad och barsk och spelar urdlålig flöjt. Det är hemskt roligt!! All konventionell indianromantik faller platt, det absurda bryter igenom konventionen. Och han blir så mänsklig, fåfäng, lite fånig, men mycket mänsklig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar