Away we go

Betyg:2 monument

Verona och Burt väntar barn. Men de har inget riktigt hem att bo i. Så de reser runt i Amerika och besöker en rad olika städer där de har släktingar eller bekanta, för att pröva om de kan bo där. Men det kan de inte. De som bor där är alldeles för galna, eller för ledsna, eller för utflippade för att det skulle kunna vara möjligt. Till sist kommer de till en väg som nästan tar slut, där havet tar vid och ett vackert hus står och väntar på dem. Där kan de bo!

Jag minns barnböcker jag läst om snigeln eller apan eller elefanten eller vem det nu var som letade hem och hela tiden gick fel. Ständigt med frågan: "Kan jag bo här?" Så på sista sidan i den tuggtåliga boken fanns där ett snigelhem, eller aphem eller elefanthem eller vad det nu var. Detta är vuxenvarianten på de böckerna. Rar på många sätt, snäll och rolig ibland. Men det håller inte som en hel film. Storyn blir för tunn och den känns lite unken när de väl hittar det gamla huset vid havet. Varför ska de bo där?

Dock gillar jag karaktären Burt, smått enfaldig, men mycket kärleksfull och han ryter till vid exakt rätt tillfälle, vilket är bästa scenen där han i ren protest kör sin kusins son i en sittvagn. Sittvagnar är nämligen förbjudna i hennes hem av ideologiska skäl!