Betyg: 3 monument
Det är snyggt gjort, men ack så patetiskt och lättköpt. Det är naturligtvis meningen då filmen som vann Oscar för bästa film 2012 är gjord som en stumfilm från början till (nästan) slut. Övertydlig, svart-vit, studioinspelad, elegant och mycket nostalgisk beskriver den stumfilmstjärnornas sorg då talfilmen tar över. Kanske handlar den om stolthet, eller snarare stolthetens pris. Orden från Filipperbrevet om att vara "fria från självhävdelse och fåfänga" (Fil 2:3) passar väl som en motpol.
Bäst är hunden som finns med i nästan varje scen och roligast är frun som målar mustascher på den fåfänge makens alla idolporträtt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar