Better Man

Betyg: 4 monument

Ibland kan filmer förvåna. Jag väntade mig inget särskilt av denna film och Robbie Williams har jag aldrig lyssnat på. Men den här filmen grep mig redan från början. Jag tror det är det märkliga och geniala greppet att låta huvudpersonen vara en chimpans hela filmen igenom. En chimpans med en människas kroppskonstitution. Ingen i filmen kommenterar detta och det gör inte vi som publik heller efter ett tag. Men utanförskapet blir tydliggjort. Filmen är i sin helhet en predikan utifrån Jesu ord i Mateusevangeliet om "vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?" (Matt 16:26). Robbie slår igenom som femtonåring i pojkbandet Take That och är en narkotikaberoende alkoholist innan han fyllt tjugo - dessutom lider han av psykisk ohälsa och dålig sjävkänsla. Men han är världskänd!

Det är en otäck resa vi får följa med på, snyggt filmad när allt bara snurrar och han spelar för ständigt större publik medan ångesten dryper och pillerna, spriten och kokainet knappt hjälper. Till slut brakar han ihop, är beredd att ta sitt liv, men räddas och hamnar på avgiftning i ett AA-sammanhang. Vägen därifrån är kantad av hårt försoningsarbete för att möta alla de han sårat, läka de relationer han förstört. Det är fint skildrat, lite tårdrypande på slutet, men det är ok. Jag köper det, men jag är fortfarande inte intresserad av hans musik. Bäst är när han kollar på TV med sin döda farmor.