3 monument
Ett barnsdomsminne, eller snarare flera minnen löst sammansatta under ett års tid i den lilla staden vid havet. Här lever några skolpojkar ett i grunden bekymmerslöst liv, där det stora problemet är hur de ska kunna träffa några flickor. Flickorna blir bara fantasier i de barnsliga pojkarnas gruppterapeutiska lekar. Dock är skådespelarna alldeles för gamla för att spela så barnsligt så de är knappast trovärdiga. Annars är det en fin skildring av en skoltid med excentriska lärare, obegripliga föräldrar, gryende fascism och en sorts lägtan efter något annat.
Intressantast är fadern Aurelio, en kolerisk hustyrann som filmen igenom är den ende som faktiskt inte bara följer med strömmen. Han vägrar gå på fascistmötet (och får därför stryk) utan att vara vare sig kommunist eler anarkist och han gör inte korstecknet när det förväntas att alla ska göra det. Han blir en sorts humanist i ett auktoritärt sammanhang mitt i de egna löjligt auktoritära försöken att styra sin familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar