Betyg: 5 monument
Berlin och London. Mest i regn och dimma. En utbränd spion kopplas till kontraspionaget, eller är det kontra-kontraspionaget? Ingen tycks vara det den syns vara och allt tycks så småningom ske enligt någons plan, människorna blir marionetter i en cynisk maktspelares händer. Det är grymt, men vansinnigt elegant spelat med ett lysande manus och snygga filmvinklar: ögon, ansikten, mungipor. En blick kan avslöja dig, ett leende kan få dig misstänkt, en omtanke kan få dig skjuten.
Här förs en diskussion om vad som driver människan, tron på något t ex Marx eller Gud i motsats till den cyniska människans tro på inget, maktens nihilism gentemot verkliga värden. Ändå segrar det mänskliga, slutet till trots. Jag tror att det är den stora behållningen, människans seger över cynismen och det politiska spelet. Även om segern är dyrköpt, mycket dyrköpt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar