Betyg: 4 monument
Något så märkligt som en absurd film från Sovjetunionen (1970) där framförallt det politiska språket framstår i all sin poetiska galenskap. En framgångsrik hjälte från inbördeskriget, Fjodor Sukhov, är på väg hem till sin älskade efter fullgjord tjänst. Det är bara det att han befinner sig ensam i öknen och hans kvinna hundratals mil därifrån. Men han formulerar sina brev och går käckt upp och ner för sanddynerna i spikrak riktning hemåt. Dock stöter han på en nedgrävd man och senare ett harem som han får ansvar för att föra i säkerhet - bort från Svarte Abdullah. Allt gör att hemfärden försenas och vägen blir inte så spikrak som han tänkt. Men som revolutionshjälte vet han att göra allt för fosterlandet och socialismen nu när klasskampen nästan är förbi och världen befriad.
Det är dråpligt, snyggt och spännande på samma gång. Framförallt är det en underbar drift med könsroller. Här görs det korstecken, göms ikoner och skjuts med kulspruta. Allt medan kamrat Sukhov som en riktig actionhjälte besegrar fiende efter fiende.
Jag läste att detta var den film som kosmonauterna av tradition alltid såg före sin avresa ut i rymden. Jag kan förstå dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar