Betyg: 3 monument
Det vackraste är språket - georgiska lika vackert talat som skrivet - och sången. Fantastisk sång av slitna män i exil. Och nog är exilen själva temat. När sonen inte lyckas med medicinstudierna i USA utan hamnar i spelskulder så måste pappan, den gamle världsmästaren i brottning, åka dit och försöka rädda situationen. Hemma i Tiblisi finns modern och hunden som bägge dyker upp på datorlänk.
Allt är gråmurrigt, brunt och trist. Människorna är komplicerade och krävande - och utnyttjade av den som har lite mer. Allt känns sjaskigt och genuint på samma gång med en sorts vänlig solidaritet olycksbröder och -systrar emellan. Filmen har namn efter de kvarter i Brooklyn där det bor flest immigranter från forna Sovjetunionen (eg Brighton Beach).
Men varför måste folk dö???? Samma fråga som vid en annan film vi såg. Är det enda lösningen som manusförfattaren kan komma på?
SvaraRadera