Milano, burgen överklass. Snygga kostymer och klänningar. Överdådiga salonger i den enorma villan men mest känslan av att de bor på hotell. Vi får följa en textilfabrikörsfamilj under knappt ett år. Företaget lämnas över till den yngre generationen som säljer det vidare. Men affärstransaktionerna, liksom textiltillverkningen är ingen egentlig del av berättelsen - för det saknas berättelse. Några människor som tycks vara släkt, till och med familj, möts och vissa konflikter blir delvis synliga, passion uppstår utan att vi förstår riktigt hur eller varför, död, uppbrott, skandal. Jo, det finns spännande ingredienser, men musiken är mer spännande än storyn. Det mesta är förutsägbart, eller obegripligt. Stundtals bryts realismen, men det blir knappast bättre av att det kanske är en drömsekvens. Till det ett oengagerat, men pretentiöst foto.
En symbolisk hårklippning, ryska kyrkan i San Remo och en udda bok om modernistiskt måleri spelar in, men vi vet inte riktigt varför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar