En samling berättelser sammanflätade eller sammanvävda eller än hellre som på en målning av Breugel, sammansatta så att de utspelar sig samtidigt utan att egentligen påverka varandra - ett myller av människor, några träder fram, andra träder tillbaka. Samma märkliga stämning av undergång och lössläppthet. Ibland skymtar ett bekant ansikte i mängden, eller är det bara Pasolinis känsla för casting som spelar oss ett spratt. Det är renässanstid i trakten kring Neapel, dåliga tänder, märkliga byxor, fromma tjuvar, smuts och nakna tiggande barn. Vackert filmat, udda kostymer, men inte så välspelat. Se då heller Canterbury Tales som är uppbyggd på samma sätt men både roligare och bättre.
I övrigt en pudelfrisyr vi knappas glömmer och en omvänd skildring av berättelsen om Herodias dotter som fick Johannes Döparens huvud på ett fat (Matteusevangeliet 14:6-11).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar