Bortom kampsångerna, bortom bergens blånande linjer, bortom kanonkrevaderna, patronbältena och de skriande hästarna finns både kärlek och vänskap. Vi befinner oss i de jugoslaviska bergen 1943, Titos partisaner angrips från alla håll av tyskar, italienare, Ustasjamilis och långhåriga Tjetniker. Understödda av pansar och bombplan driver de partisanerna mot bron över floden Neretva. Partisanerna har inte bara sina sårade och sitt artilleri att släpa på, även civila, kvinnor och barn följer med upp i bergen medan tyfusen härjar bland soldaterna. Kampen är ojämn från början...
Det är välgjort och spännande med bl a en tysktalande (dubbad) Yul Brunner som kedjerökande ingenjörsbefäl med förmågan att inte bara spränga broar och tanks utan också att hantera ett dragspel. Även Orson Wells dyker upp i en dubbad biroll annars är Hardy Krüger bäst i sin roll som tysk officer - från överlägsen till besegrad.
Anmärkningsvärt är den positiva skildringen av de kommunistiska partisanerna som både humana, bildade och demokratiska - medan Ustasjas fascister och Tjetnikernas rojalister mest framstår som fanatiska (det är de som arkebuserar och avrättar både civila och krigsfångar), de blir också i grunden besegrade. Slutscenerna illustrerar profetorden i Hesekiel 34:16 på ett nästan magiskt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar