Paris under ockupationen. Alla berörs antingen som medlöpare eller motståndare. Den judiske teaterdirektören Lucas måste fly eller gå under jorden medan hans hustru fortsätter navigera teatern mellan angivarna och motståndet. Mest prat och repetitioner, men spänningen trappas upp medan vi långsamt närmar oss krigsslutet och befrielsen. Hur ska det gå? Hinner ockupationsmakten före befrielsen, finns det någon utväg?
Medlöparen och teaterkritikern Daxiat konstaterar att ”allt är politik” medan teaterregissören Lucas menar att ”allt är teater”. Och nog är det så vi får förstå slutscenen. Som en kommentar till Shakespeares ord ur Som ni behagar: ”All the world´s a stage”. I övrigt en politisk hårtvätt, ganska många gatuscener med kulisskänsla, för många nazisthattar på ett och samma ställe och en illustration av Psaltaren 64:2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar