Det börjar med en långsam, men intensivt oroväckande soluppgång och fortsätter sedan med tystnad. Inga ljud, inga flugor, inga fåglar - allt liv är utplånat. Utplånat och borta. Hus, bilar, affärer, shoppingcentra, allt är kvar - men människorna är borta. En ensam människa - som på något vis är ansvarig för det forskingsprojekt som gick snett och ligger bakom katastrofen - lever. Desperat söker han kontakt, men går mer och mer in i sin egen galenskap när ingen svarar. Så dyker det upp en kvinna, och senare en man till...
Kanske en film om skapelse eller förstörelse, om Gud eller människan, om ensamhet eller gemenskap, död eller liv. Allt finns med, desperation och någon sorts kärlek, vänskap och ansvar - historia och kanske en framtid. Något har hänt, något skedde, vi vet inte riktigt vad men de tre överleverna försöker ställa det till rätta.
En magnifik slutscen, en diskussion om Guds blinkning och en sorts maktkritik. En spännande, ganska obehaglig och inte helt entydig film från Nya Zeeland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar