Mer saga än drama, mer moralitet än spänning, mer kostymer än berättelse. Tre kungadömen som vart och ett präglas av antingen, maktbegär, njutningslystnad eller självupptagenhet. Det går rätt illa i alla fallen.
Troll och trollkarlar, sjömonster och prinsar, lindansare och jungfrur, gycklare och bedragare, besatta och besvikna, kungar, drottningar och tjänare. Allt som i en saga, men mindre stramt berättat. Antagligen har det varit roligare att skriva manus och gestalta alla infall än vad det är att se det hela. Jag förstår att det ligger flera gamla sagomotiv bakom, men det håller inte som samlad film. En intressant scen där, en spännande karaktär där, men det hänger inte samman
Dock det snygga sceneriet, de fantastiska kostymerna och en modern version av pluralis majestatis räddar det hela en aning. Mycket lite teologi, bortsett från en jungfrufödsel (om det nu ska räknas till teologin), mer då av både Freud och Jung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar