Det börjar med en panorering över djungeln med vrålapor och allsköns fågelljud och landar i den mest udda psalmsången i filmhistorien, i The First Methodist Church i Tyska Västafrika. Sedan kommer kriget (Första världskriget) och perspektivet snävas in till den fösupne kaptenen på skorven "African Queen" och kantorn som desperat skötte tramporgeln under psalmsången. Pastorn är död, byinnevånarna skingrade eller tillfångatagna, hyddorna och kyrkan nedbrända. Allt som återstår är en låda gin, några lådor dynamit, lite te och den rostiga båten. Eller för att tala filmhistoria; allt som återstår är Humphrey Bogart och Katharine Hepburn.
Ett kammarspel, spelat mot en mörk bakgrund av krig och instängdhet. Ska de lyckas ta sig nerför floden, det som egentligen är omöjligt - men det än omöjligare - ska de kunna göra det tillsammans; missionären och suputen? Vackert och långsamt (om än inte varsamt) förvandlas rollerna. Det är inte riktigt som vi tror. En kommentar om amalekiterna 2 Mos 17:16 samt en hastig vigsel under galgen bekräftar förändringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar