Två syskon växer upp på den Indiska landsbygden i början av nittonhundratalet, i ett Bengalen där tiden tycks stå still. Lika still som kon i solgasset, som hunden i midagsskuggan. Storasyster utökar det fattiga hushållet med stulen frukt, vilket är ett problem för alla utom för den uråldriga fastern - vackert spelad av Cunibala Devi (en av Indiens främsta stumfilmsskådespelare). I en blandning av poetiskt filmarbete och realism skildras familjen degradering, som inte slutar förrän de packar oxkärran och ger sig av mot staden. En genuin berättelse om 1900-talets indiska urbanisering, sedd ur lantbefolkningens perspektiv.
Fint skådespeleri och vackert foto - särskilt scenen när de vandrar längs floden och allt vi ser är deras spegelbilder och den hastiga kameråkningen över husguden Ganesha när stormen skakar det fallfärdiga huset. Regissören Satyajit Ray, vann som första indier pris på europeiska filmfestivaler när filmen hade premiär 1955. Han var starkt influerad av den italienska neorealismen, som här möter ett poetiskat berättande. En god syntes! Och ett extra plus till filmmusiken, komponerad och framförd av Ravi Shankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar