Det orörliga landskapet spelar en sorts roll. Hästar, åsnor, hundar och getter spelar några sorts roller. Alla bakgrundsljud spelar en sorts förstorad roll. Människorna är mer en sorts biroller. Men de finns där och rör sig klumpigt bland stenarna, till en början vid en udda filminspelning sedan i ett än mer udda kidnappningsdrama. Det är på det hela taget ungefär lika obegripligt som titeln, men inte fullt så poetiskt.
Möjligen är det en sorts fabel, en moderna saga? Kanske handlar det om en postkoloniala uppgörelse med västeuropeiskt tänkande, kanske inte? Det är mycket svårt att avgöra. Och genom öknen, i bergsklyftorna, vid oaserna och genom de uråldriga lerbyarna med sina labyrintiska gränder dansar "plåtkungen" mot sin vilja. Men varför han dansar begriper vi inte.
Mhmm...
SvaraRadera