Om att komma hem genom att inte ge sig av. Liksom den förlorade sonen i Lukasevangeliet i den grekiska ursprungstexten "kommer till sig själv" så gör Johnny det när han inser vad han förlorar om han lämnar reservatet. Hans lillasyster har redan förstått och några av alla hans bröder, de som inte sitter fast i kriminalitet, drogberoende, alkoholism, arbetslöshet och orealistiska drömmar. Familjen, hästarna, historien, de gamlas sånger och danser hjälper honom att se något annat än reservatets hopplöshet. Liksom prärien tycks utan slut, finns det en möjlig framtid även för Ogallala indianerna.
Men egentligen är nog Johnnys lillasyster Jashuan huvudpersonen och då handlar det mer om ett begynnande tidigt vuxenblivande - på något vis tar hon hand om familjen när den frånvarande pappan omkommer i en brand, så som flickor i alla tider och i alla kulturer gjort när föräldrarna varken kunnat hantera sig själva eller någon annan.
Märkligast i denna dokumentärt filmade berättelse är scenen i skolan där alla eleverna berättar om sina framtidsdrömmar samtidigt som varje elev (och läraren!) har ett favoritdjur i handen, runt armen, på bänken, i famnen eller krälande längs halsen. Udda undervisning!
Jag vet inte, tar hon verkligen hand om familjen? Jag tycker hon tar hand om sig själv.
SvaraRaderaJag har en känsla av att hon ansvarar för att Johnny inte reser och hon skaffar sig ett jobb med att sälja kläder när hennes mamma nog inte arbetar med något alls. Kanske är det mer sant att hon håller samman familjen.
SvaraRaderaJo, men jag såg det mera som att hon var övergiven av sin mamma och fick reda sig bäst hon kunde. Inte att hon tog jobbet för att stötta mamman. Jag håller med dig om att det var bandet till Johnny som gjorde att han inte reste, men att det var lika mycket han som ville stanna. Jag tänker att en kärlek mellan två utsatta syskon kan likna en föräldra-barnrelation.
SvaraRadera