Winter's Bone

Betyg: 4 monument

Landskapet är lika ogästvänligt som relationerna och årstiden. Odefinierbar höst-vinter. Ingen förbarmande snö, bara kallt och trist. Inga förbarmanden i relationerna, bara kyla och förakt - och våldet som hela tiden hotar.

Först tänker jag att det handlar om fattigdom och utanförskap, men det blir för klichéartat att se filmen så. Jag tror inte människor blir våldsammare i sina nära relationer bara för att de är fattiga - jag är inte övertygad om att vapenhantering och fattigdom måste gå hand i hand, inte ens i USA. Däremot är det en film om fattiga, kriminella som i samhällets (och världens tycks det) utkant tillverkar crack i små kojor i skogen. Alla är släkt med alla och alla vet allt om alla men vägrar berätta. Det är kallt. Landskapet är brungrått och våldet hotar hela tiden. Det är förtvivlat men ändå inte hopplöst.

Bakom de hårda orden, hoten och misären ryms en sorts mänsklig stolthet ändå. Att inte ge upp sin rätt, att kräva svar, att behålla en sorts integritet. Kanske är det relationen till småbarnen och till djuren som gör det möjligt?