Poetiskt om kärlekens väsen, symboliskt laddat och allvarsmättat. Men symbolerna gör det hela patetiskt och förutsägbart. Dörrar och fönster slår i vinden, kroppar faller genom trädkronor, flygplan är på väg genom ödemarker, allt förebådande det vi redan har begripit. Så när renen till slut dyker upp i en sorts verklig närvaro inför den slutgiltiga föreningen blir det bara skrattretande - hittills har vi sett renen i en skolbok vid först kyssen och som reklam i en resebyrå vid andra skilsmässan. Dessutom är det tevksamt om renar överhuvudtaget befinner sig i den sortens skog... Till det mer udda hör kopplingen mellan spanska Baskien och norra Finland (därav renarna).
Bortsett från renarna så är det en ganska förutsägbar kärleksberättelse berättad ur ett tämligen manligt perspektiv. Om det var kvinnornas berättelse hade den nog varit mer konfliktfylld och troligtvis mer spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar