Spawn

Betyg: 1 monument

Vi möter djävulen i en värld av flytande eld (inte särskilt uppseendeväckande). Vi möter också en fånig clown som mest är otrevlig och vulgär. Vi möter slum, misär, regn och ett biologiskt vapen som kan förgöra hela vår värld. Mitt i det här en soldat som blir levande bränd och sedan återuppstår som hämnare med djävulska krafter: Spawn. Endast igenkänd av en liten löjlig hund.

Det är nytestamentligt i synen på hämnd, att hämnden inte är en framkomlig väg. Men det ges ändå inget alternativ. Teologiskt handlar det om en fundamentalism som tydligt slår fast dikotomin mellan ont och gott. Där det onda placeras utanför människorna. Djävulen driver världen mot undergång - människan har väldigt lite att sätta emot. Det goda blir bara en motkraft mot ondskan. Ansatsen finns när Spawn hänger på ett järngaller med armarna kristuslikt utsträckta, här skulle en annan väg vara möjlig. Men det blir bara mer monsterslagsmål. Kanske förstår jag inte, kanske är det just så här dåligt.