Betyg: 4 monument
Märkligt att en film som handlar om äkta paret Rileys sorg efter sin sedan många år döda dotter kan vara en feel-goodfilm, men så är det faktiskt. Det finns hopp och förtröstan i den här filmen. Och den balanserar fint mellan Dougs och Lois olika sätt att hantera sorgen och deras tro på framtiden som så småningom väcks i mötet med den alldeles för unga prosituterade Mallory. Filmen är ett kammarspel där de tre huvudpersonernas relationer skildras mot bakgrund av staden New Orleans. Stadsbilderna är en bonus, men det som gör att filmen får sitt höga betyg är framförallt skådespelarinsatserna. James Gandolfini är förstås bra, men Melissa Leo som spelar hans hustru är ännu bättre, krampaktigt instängd till både kropp och själ. Och Kristen Stewart, från The Twilight Saga, är inte heller så dum.
Konstnärligt är detta ingen höjdare. Filmfotot är förutsägbart och ibland rent av dåligt (t ex alldeles för mörka sängkammarscener). Det är inte heller storyn som ger hög poäng, utan just skådespeleriet och relationerna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar