Illlustration: David LiljemarkFunderar du över vem som skriver de där handskrivna lapparna som man ibland kan se fasttejpade på lyktstolpar, elskåp, affischtavlor, de som är alldeles för tätt skrivna för att man ska kunna läsa dem? David Lijemark gjorde det och det blev en film om Bernhard och hans kamp för att få bo på sitt sätt och vara den han vill. En sorts vänskap växer fram mellan serietecknaren och den gamle psykiskt sköre mannen och på något vis handlar filmen om hur våra liv hänger ihop, att vi påverkas av varandra, att mötet med en annan människa gör något med mig - i synnerhet om den människan är annorlunda.
Handkameran skakar, ibland ser vi bara skorna, eller en jackärm - det blir lite påfrestande i längden. Ett sorts manér, man gärna sluppit. Det är så tydligt dokumentärt i alla fall. I början tycker jag att Bernhard borde få vara i fred, men efterhand blir jag fascinerad av Davids engagemang. Lite kluven är jag ändå. Är det ett försök till upprättelse av en socialt avvikande person eller är det ett blottande av en människa som egentligen inte kan skydda sig? Jag vet faktiskt inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar