Atlasbergen i Algeriet. Det är höst, vintern närmar sig, människorna behöver omvårdnad och hjälp med alldagliga ting - de sju katolska munkarna i klostret ovanför byn lever sitt vardagliga liv, som en del av byns liv. Så närmar sig kriget, kriget mellan muslimska terrorister och regeringens trupper. Munkarna varken vill eller kan välja sida. Våldet närmar sig, det blir jul och munkarnas röster i sången om barnet fyller den lilla kyrkan.
Filmen handlar om munkarnas diskussioner, vånda och slutgiltiga beslut om de ska stanna kvar i klostret hos byborna eller fly våldet och faran. Det är oerhört vackert skildrat, inget hjältemod, bara svåra beslut och osäkerhet in i det sista. Så mänskligt och därför så storartat. Karaktären är dokumentär, särskilt i skildringen av samtalen där varje ord får ta plats, varje tvekan, varje hoppfull blick och varje förtvivlad blick. Också de texter som läses är med all säkerhet autentiska, starka texter om inkarnationen, religionsdialog och människans ansvar.
Filmen bygger på verkliga händelser under inbördeskriget i Algeriet 1996.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar