20 februari 2011

The King´s Speech

Betyg: 4 monument

Ibland kan man undra varför vissa filmer blir så populära. Visst är The King´s Speech en bra film, men hur kommer det sig att den blir så populär att den stora biosalongen är fylld till bredden och biopubliken t o m applåderar när filmen tar slut? Så bra är den väl inte, eller är den det?

Jag tror det handlar om att det är en film som tar människor på allvar. Autodidakten/talpedagogen tar Albert/George VI på allvar, oavsett om han är hertig eller kung, och han vägrar konskvent att kalla honom något annat än Bertie. Det är deras samtal och Berties talträning som filmen handlar om. Det mest dramatiska som händer är när det brittiska imperiets radio ska sända kungens tal ut till världens alla hörn. Och vi vet ju hur gräsligt Bertie stammar. Men själva det historiska skedet är dramatsikt så det förslår - 1930-tal, Hitler tar makten i Tyskland, andra världskriget kan inte stoppas...

De båda huvudrollsinnehavarna (Geoffry Rush och Colin Firth) är lysande i sina rolltolkningar och i sitt samspel. Colin Firth stammar så man får lust att utbrista, liksom hans far kung George V: Spotta ut det då!

Men det här är också en film som tar biopubliken på allvar. Den handlar om männsikor som pratar med varandra och som tillåts påverka varandras liv, utan att det är himlastormande kärlek eller ond bråd död. Den handlar om hur samtal kan förändra synen på mig själv och den andre. Och hur det i sin tur skapar möjlighet till förändring. Kanske slutar inte Bertie att stamma helt och hållet men han får definitivt en annat sätt att se på sig själv.

3 kommentarer:

  1. Väl skrivet! Jag inser nu att jag håller helt med!

    SvaraRadera
  2. Jag gillar det där att Bertie inte slutar att stamma helt och hållet, men han kan hantera sin stamning. Det är så mycket i livet som går ut på det, att inse att detta lever jag med och jag får lära mig att fortsätta leva med det. Livet kan bli alldeles utmärkt i alla fall!

    SvaraRadera
  3. Tack, Josefin.

    Jonas - Det är en tankegång som påminner om kontentan i Siri Hustvedts bok "Den skakande kvinnan".

    SvaraRadera