Betyg: 4 monument
Jag tycker om den här filmen. Det är en fin film, trots det plågsamma innehållet. Huvudrollsinnehavaren (Gabourey Sidibe) är fantastisk, och likaså skådespelerskan som spelar mamman (Mo'Nique). Det är en trovärdig berättelse som inger en känsla av hopp mitt i allt det hopplösa, berövliga, fruktansvärda. En pappa som våldtar sin dotter, en dotter som är fet och oälskad och föder två barn till följd av våldtäkterna. En dotter som är en flicka som inte kan läsa och skriva, och som blir avstängd från skolan för att hon är gravid. En mamma som inte heller kan älska, men som är bra på att plåga och förnedra. Ett namn (Precious betyder ju dyrbar) som är som ett hån. Men det är fint att se socialarbetaren (Mariah Carey), läraren och rektorn som genom sitt arbete faktiskt kan göra skillnad. Och det är fascinerande att den här filmen inte blir en sentimental snyftare, trots att den har alla förutsättningar för det. Istället känns den ärlig och sann och... värdig, kanske?
Uppdatering 28 feb: På Kulturtestarens blogg finns en fin och innehållsrik recesion av Precious.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar