En liten pojke råkar fånga en guldfisk i sin hink nere på stranden, eller är det så att guldfisken väljer att låta sig fångas? Pojken är nog en ganska vanlig japansk medelklasspojke, men guldfisken råkar vara dotter till havsgudinnan och en märklig figur som är en sorts havskung, men mer ser ut som en rockgitarrist från sent 70-tal. Fiskflickan och pojken blir vänner och någon sorts tabu bryts. Resultatet blir en tsunami som dränker nästan hela staden som pojken bor i.
Det är dock en saga, så den slutar lyckligt. Ponyo, fiskflickan får till slut bli en människa men måste avstå från sina magiska krafter. Havet drar sig tillbaka, ordningen återställs.
Egentligen handlar det om miljöförstöring och den ekologiska balansen, hur känslig naturen kan vara, eller så handlar det om familjeband och vänskap och om att ta hand om varandra. Miljötemat är betydligt mindre framträdande än i Miyazakis andra filmer.
Bäst är de gamla tanterna på ålderdomshemmet där pojkens mamma arbetar, och kvastfeningarna som simmar på gatorna i den översvämmade staden. Varken gamla tanter på ålderdomshem eller kvastfeningar är särskilt vanliga i animerade filmer!
Nej, det här är en animerad film med många ovanliga detaljer. Enbart klassisk musik, tror jag att det är. Och slingriga vägar längs havet, som ser ut precis som i "Still walking" som vi såg för några veckor sedan. Undervattensmiljöerna är både psykedeliska och absurda. Det är väldigt lite tillrättalagt. Men i jämförelse med t ex "Spirited away" och "Min granne Totoro", som är andra filmer av Miyazaki, står sig denna film rätt slätt.
SvaraRadera