Mycket himmel, mycket moln. Ljus och skuggor spelar en viktig roll i berättelsen om prins Arren som vilsen vandrar i världen för att sona sitt brott. Han möter ärkemagikern Sparvhök, och hans vänner, men de kan egentligen inte nå honom då han är så fylld av självförakt. Först när nöden tvingar honom att agera så kan en flickas förtvivlade kärlek bryta genom hans pansar av självömkan och rädsla.
I centrum står döden men egentligen ännu mer livet. Och det är just om livets relation till döden som filmen kretsar. Det är mycket filosofi och psykologi, liksom i Ursula K Le Guins originalböcker, men där - vad jag minns - är det lättare att hänga med. Filmen komprimerar hennes böcker och det mår de inte så bra av. Det är inte själva historien i böckerna som fascinerar, utan personerna och deras livsöden. I filmen hinner det inte bli så mycket livsöden.
Men det är vackert, vackert och ganska långsamt med vackra landskap, himmel och moln...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar