20 november 2009
Zombieland
Betyg: 4 Monument
Zombieland är precis som det låter en zombiefilm. Vilket inte precis är min favoritgenre. Men Zombieland är en bra film! Den är fruktansvärt underhållande i alla fall om man är som jag. Dvs. kille, runt 22 år och gillar dumma (dum i bemärkelsen korkad, intelligensbefriad, knäpp osv.) filmer. Om man uppfyller dessa kriterier, eller kanske några av dessa räcker, är detta en kul film. Det är alltså en zombie-komedi, snarare än en zombiefilm.
Förutom allt dumt, och roligt, finns en känsla som alltid finns i post-apokalyptiska filmer. Och framförallt om de utspelar sig i USA. Känslan är frihet; att vara ensam (näst en massa zombies) och kunna åka vart man vill; hänga en dag i ett övergivet köpcentrum och bygga konservburkstorn, spela bowling på ALLA ställen som finns i nån stad i mellanvästern eller leta rätt på jätte-jätte-jätte-dyra gitarrer och samla alla på någon vindsvåning på Manhattan. Det här är saker jag skulle gjort, och inte sånt som de gör i filmen...
Men friheten har väl en baksida. I zombiefilmer är det oftast zombies som är baksidan, men jag tänkte mest på att man är väldigt ensam. Filmerna bygger oftast på att alla andra människor har blivit förvandlade/smittade och är otrevliga zombies. Så det finns inte så många som man kan prata med och som samtidigt INTE vill äta upp en. Men man har en enorm frihet...om man kan köra bil...och det kan ju inte jag...ännu...
Så jag tror nog att zombiefilmen inte är en passande plats för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet inte så mycket om det postapokalyptiska, i alla fall inte i filmvärlden. Rent teologiskt handlar det om allt annat än ensamhet och överflöd av grejer. Snarare gemenskap bortom det vi ser och tror är möjligt, när "Gud uti alla blir allt" som det står i en psalm.
SvaraRaderaMen det var en vacker recension av en film som kanske inte skulle beskrivas som vacker, just.
Vilken fin text du skrivit! Roligt att läsa om filmen, och om dig.
SvaraRadera