Milk

Betyg: 4 monument

På pridefestivalen i somras ställdes frågan om paraden är party eller politik. Svaret är inte helt självklart. Efter att ha sett filmen om Harvey Milk, den förste öppet homosexuelle politikern i USA, så blir inte svaret enklare. Å ena sidan är rätten att få vara den man är så mycket en politisk rättighet och grundläggande för varje samhälle som vill vara demokratiskt. Samtidigt så är den kamp som en gång fördes, för inte så länge sedan - och fortfarande förs i andra delar av världen för just detta, så mycket mer än den glamour och det glitter som stundtals präglar prideparaden. Någonstans hör det kanske ihop...

Filmen är mycket vacker med starka närbilder. Den är liksom filmad utifrån en sorts relationell idé. Det är relationerna som hela tiden bär bilden. Det blir inte en konventionellt berättad historia, mer en sorts stämning, eller känsla. Ändå lär man sig mycket om amerikansk sjuttiotalshistoria med växande kristen höger och gräsrotsdemokrati. Intressantast är gruppen runt Harvey Milk, hans stab av aktivister som gör den politiska segern möjlig, deras avvägningar och taktiska bedömningar. Dokumentära bilder blandas elegant in i spelfilmen och när vi i slutbilden får se den verklige Harvey Milk tycks det som om han har varit med hela tiden.

Harvey Milk sköts till döds på sitt tjänsterum 1978, på kvällen tågade över 30 000 människor genom San Fransisco för att hedra honom och det han åstadkommit. Hans aska spreds vid brofästet av Golden Gatebron, kanske på den plats som bilden visar.