Betyg: 2 monument
Det börjar fint med en tydlig moralisk historia om straffången som blir omvänd - om den onde som blir god och sedan håller sig på den rätta vägen. För Jean Valjean är en verkligt god man, men ganska tråkig. Och det är hela filmens problem, det kretsar för mycket kring Jean Valjean och Javert, hans onda genius, och ger en alldeles för begränsad bild av den stora fresk som berättelsen är. Men Bille August är ingen kollektivberättare. Vi får se julirevolutionen 1830, men begriper den inte då ingen av revolutionärerna får kött och blod. Dessutom sker ingen egentlig utveckling. Polischefen Javert är exakt likadan filmen igenom, liksom Jean när han väl blivit god. Slutscenen blir därför obegriplig.
I grunden en berättelse om gott och ont hos människan. Problemet är att varken den goda eller den onda människan tycks kunna älska fullt ut - de är en sorts känslomässiga krymplingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar