Betyg: 2 monument
Visst är det snyggt, men kanske lite för snyggt. Jag tröttnar snart på alla välmående, unga människor och vill se någon som ser ut som folk gör mest. Och visst är startscenen spektakulärt elegant i sina färger och sin dans i den stillastående bilkön, men likdant där - alla är för unga, för snygga. Det blir mest yta och eftersom filmen i stort sett saknar berättelse blir det b a r a yta. Det händer ingenting, här finns ingen smärta, ingen svärta, även om de försöker få till några uppgörelser och något misslyckande - men det håller inte för de männisor vi ska engagera oss i har inget innehåll också de är enbart yta och då kan vi inte engagera oss - i alla fall inte jag. Dessutom bygger allt på nostalgi, både filmskådespeleriet och jazzmusiken. Tyvärr så var den tidens stjärnor och filmer så mycket bättre, framförallt vad gäller berättelserna.
På något vis skildras Predikarens ord om tomheten, utan att det egentligen är meningen: "tomhet, idel tomhet, allt är tomhet" (Pred 1:2).
Hälsingar magsur pesionär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar