Betyg: 4 monument
Först möter vi en katt, en liten grå katt som smyger genom gräset och ser sig själv i dammens vattenspegel. Sedan dyker hundarna upp och strax efter dem hjortarna i full fart bort från det som hotar. Katten finner vila i ett övergivet hus. Människorna är borta, försvunna. Sedan kommer flodvågen och allt läggs under vatten; hus, ängar, träd, kullar ... Katten tvingas simma och lyckas ta sig ombord på en sliten segelbåt där en kapivar huserar. Snart dyker en lemur upp och senare en sekreterarfågel och sist en snäll hund. Tillsammans tar de sig genom vattenmassorna, rider ut stormar och lär sig hantera varandra och båten. Så småningom drar sig vattnet undan.
Poängen med filmen är att alla djuren beter sig enligt sitt släkte, de bär inte mänskliga drag och beter sig inte som oss. De gnyr, morrar, jamar och skäller när de vill något - förutom musiken är det de enda ljud vi hör. Ändå kan vi förstå hur de hittar vägar till varandra och blir det som vi människor kallar "vänner". Så tydligt i slutscenen när katten speglar sig i dammen och de nya vännerna är med - de som överlevt vill säga - för döden är lika närvarande som katastrofen. Jag väljer att se den som en ekologisk tolkning av Noaberättelsen i 1 Mosebok, en tolkning där jorden är befriad från oss männsikor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar