Tänk dig vatten, överallt vatten, mest stilla vatten - inga häftiga stormar eller gungande dyningar utan stilla vatten mitt i havet. Det är ganska tråkigt. Fyll detta vatten med skrotbåtar, udda mekanik, konstiga männsikor, obarmhärtighet, våld, överdimensionerade vattendjur och en skoningslös kamp om både dricksvatten och den lilla jord som finns kvar nu när polarisarna smält. Det blir inte så mycket bättre. Placera ett barn i detta vattenrike, ett barn som betyder hopp, ett barn som i sig bär framtidens möjligheter, ett barn som "är tecknet" (Lukas 2:12) och vi närmar oss en sorts kvasireligiös tanke om ett framtida paradis kallat "Dry Land".
Stundtals fascinerande, stundtals ganska tråkigt, men än mer förutsägbart och ologiskt. Mad Max filmerna, som den är en sorts kopia av, är betydligt bättre både vad gäller handling, skådespeleri och dialog. Samtidigt är det rätt fint med en film som bygger på barnteckningar, simlektioner och så tydigt pekar på konsekvenserna av den globala uppvärmningen (från 1995!).
Roligast förutom Kevin Costners gälar är att oljetankern Exxon Valdes (se bilden) som gick på grund utanför Alaskas 1989 finns med i en cameo-roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar