Egentligen handlar det inte alls om Godzilla, utan om japansk politik. Oändligt tråkiga möten i olika likadana sessionssalar, kabinettrum eller ledningsstaber. Godzillas funktion är att understryka sanningen i det något cyniska citatet: "Krismyndigheten är en unik väg till toppen". Och visst är den det, när varelsen Godzilla stiger upp ur havet och muteras till något mer skräckinjagande än vad mänskligheten tidigare skådat; en levande kärnreaktor som livnär sig på radioaktivitet. Varken kulor, atilleriprojektiler eller missiler tycks verka - då återstår atombomben. Men de rättrådiga inom den regering som är kvar söker en annan utväg. Katastrofen i Hiroshima och Nagasaki får inte upprepas! Så blir det kanske också en film om kärnvapen och om kärnindustrin.
Rent dramaturgiskt är det en kollektivberättelse, långt från hollywoods hjältemod, uppfriskande men också ganska tråkigt. Mer ingenjörsteknik än romantik, mer kemi än spänning. Dock ryms här både presidentdrömmar och sladdriga nudlar, liksom konstaterandet att "människan är mer skrämmande än Godzilla".
Vi har sett fler Godzilla filmer, se här och här. Denna saknar de andras tydligare teologi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar