Många hus rasar, mest skyskrapor men också en hel del broar, t ex delar av Golden Gate, när kärnkraften slår tillbaka i form av uråldriga monster som livnär sig på radioaktivitet. Det är synd att de är så fula. Mest långa ben och onda ögon. Men monster är väl fula till sin natur... fast inte Godzilla. Hen är av en helt annan kaliber, mer mänsklig än de andra. Och så är det ju i slutändan också Godzilla som blir hjälten. Godzilla, havsguden som ser till att naturen/jorden är i jämvikt.
Och någonstans finns det en koppling till Odysseus som på sin hemfärd hindras av en annan havsgud; Poseidon. Ford Brody är hela filmen igenom på väg hem men uppehålls och förs på avvägar av monster, kärnstridsspetsar och militära manövrar, allt på ett eller annat sätt kopplat till Godzilla. Intressant är också fallskärmssoldaternas bön i flygplanet innan de kastar sig ut. En sorts olycklig sammankoppling av nation och Gud.
På så vis blir det faktiskt en film som problematiserar gudsbegreppet, märkligt nog!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar