Detta är originalfilmen från 1954 och jag inser att Godzilla återkomsten är en tydlig remake av originalet, men tråkigare. Här finns en nerv i själva filmandet, i hur ljuset används, i ljudbilden och i skådespeleriet. Mest handlar det om förtvivlan och beslutsamhet, motsatta känslor men de följs åt. Tydligast hos forskaren Dr Serizawa som i sin förtvivlan också fattar det avgörande beslutet.
En bearbetning av atombomssprägningarna över Japan - men i form av monstret från havet som av provsprängningarna vaknar till liv och kommer med förödelse och ond bråd död, precis som atombomben. Nu är det Tokyo som drabbas, förödelsen är enorm och det hjälper inte att skolbarnen sjunger fredsbönen trots att det är mycket vackert. Även om kritiken mot atombomben nog står i centrum är det egentligen en film om forskningens villkor - om vem som äger och kontrollerar forskningsresultaten och i vems intresse det sker. Mänsklighetens eller den enskilde forskarens? Ett stycke ekoteologi om människans ansvar både för forskningsresultaten och dess konsekvenser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar