I grunden en moralitet om ont och gott, rätt och fel - men så elegant skriven, filmad och framförd att den rymmer mycket mer än så. Grevar och generaler, självspelande pianon och kaninjakt, kärlek och vänskap, död och förvecklingar, precolomibiansk konst och damasker... En del spelar mer roll än annat t ex klass och sanningssägande, medan äktenskap och konvenans har ganska liten betydelse. Så blev också filmen betraktad som dekadent och förbjuden av nazisterna vid ockupationen av Frankrike.
Här finns en snygg föraning av EU-projektet (filmen är gjord 1939), eller är det en anspelning på SvPs 289 ("Guds kärlek är som stranden och som gräset"från 1968). Märkligt också hur dagens politik tycks fylla dialogen. Bäst är kocken, alla kategorier, både när han avfärdar rasister och kräsna överklassdamer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar