För en svenskkyrklig präst finns det inga problem med att kombinera gudstro och en tro på vetenskapen (se Svensk Kyrkotidning, senaste numret Nr 7 2018). Däremot tror jag det är en annan sak med Jesu läkeunder såsom de berättas i evangelierna. I modernitetens namn avfärdar vi det som New Age. Den diskrepansen, eller ska vi säga samstämmigheten, mellan vetenskap och teologi är intressant i den nya Ant-man filmen. Det kvantvetenskapliga är helt ok, att krympa sig till bortom molelkylnivå har inget med gudstro att göra, men när The Wasps mamma återfinns efter trettio år i kvantvärlden - bland björndjuren - säger hon själv att hon förändrats och hennes beröring ger liv och helande, precis som i evangelierna. Det är magstarkt!
Annars som vanligt en rolig lek med storlek, mer nu än i förra filmen, mindre av samhällskritik och mer av familjelycka. Ungefär lika enfaldiga skurkar och knappt lika enfaldiga vänner - en del snygga lösningar; myrbobanan i filmens inledning och de uppbyggda figurscenerierna under eftertexterna. I övrigt förutsägbart, smålustig dialog och en glädje i insikten om insekternas betydelse för världens fortlevnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar