Det mest framträdande är nog leken med storlekar, från badkarets oändlighet till det gigantiska leksakståget - och så alla myrorna förstås. Ant-Man kan inte bara bli liten som en myra, han är också vän med myrorna och löser sitt uppdrag att rädda världen med hjälp av olika arter myror, var och en specialiserad på sin del.
Annars en sorts realism i en värld där Avengers är verkliga, där latinos och svarta inte har någon annan utväg än kriminalitet, där de stora biokemibolagen styr världen. Till detta en lysande problemlösning och bra musik. Allt mycket väl filmat på ett ganska underhållande sätt. Kärlek förstås och en sorts försoning.
Bäst är ändå Rothko-tavlan på slutet - bara den gör filmen sevärd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar