Betyg: 3 monument
En mörk historia, men snyggt filmad med massor av ljusspel och skuggor. Men så handlar det också om en man som är på väg in i mörkret rent konkret, dvs på väg att bli blind. Blindheten skulle också kunna tolkas som en oförmåga att se sig själv och andra så som de verkligen är. Så ses t ex den rekorderlige sonen som en oduglig med puckelrygg, och det är först när han (sonen) seglar iväg med skeppet till Indialand som den mer eller mindre inbillade puckeln försvinner och han står rakryggad i världen.
Fadern (Holger Löwenadler), som är den som gradvis förlorar sin syn, ser sig som en viktig person för sin fru och son och medarbetarna på bärgningsfartyget, för det här är också en film om arbete. Men hans självbild är minst sagt skev. Han ser sig också som en viril och oemotståndlig älskare till en ung kvinna, tillika varietéartist. Denna kvinna älskas även av sonen. Se där - ett riktigt triangeldrama!
Välspelat är det, så det skär i hjärtat att se den hunsade sonen (Birger Malmsten) och den försmådda hustrun/modern (Anna Lindhal). Här finns många intressanta teman, som makt och maktlöshets förtryck och upprättelse, skenbar och äkta kärlek... Det är en film med ett större ärende än själva handlingen och den fortsätter att leva efter det att den är slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar