Tänk dig ett teologiskt traktat om synden, Guds ingripande i världen, helvetet och lidandet - ganska konservativt katolskt och troligtvis från sent artonhundratal. Lägg det i munnen som sånger hos några småflickor när de leker sina danslekar, blanda ut det med något av det absurda ur Alice i Underlandet, spela dessutom tung metallmusik, ställ dit några headbangande nunnor, en tafatt rappande farbror i en osannolik mössa, placera allt detta i en bortglömd flodfåra av floden Meuse, låt några får bräka då och då och glöm inte årtalet 1424!
Det är galet, absurdt, ytterst märkligt och jag vet inte om regissören driver med oss eller är allvarlig. Barnen tas i alla fall på allvar, de är oerhört närvarande och deras oro för både de levande och döda är äkta. Märkligt, udda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar