Närbilder, suddig bakgrund, cigarettrök och ännu en närbild i profil. Skakig kamera och ingen som helst utblick eller helhetsbild, utom möjligtvis övervakningskamerans bilder som bara understryker känslan av instängdhet. För det är temat. Flickan i yngre tonåren ska med sin sångröst rädda den napolitanska tivolifamiljen från fattigdom och misär, men hon vill inte. På något vis är det en kommentar till fjärde budet om att hedra föräldrarna, eller, än mer sorgligt, en kommentar till Psaltarens 96:e psalm: "Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång". Sången som ska sjungas blir mer än motvillig.
Det finns en poäng i berättelsen, men knappt någon poäng i filmen då den är för långsam och svårsedd. Mest udda är alla mjukdjuren som tvättas och skrubbas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar