Så klara färger! Så vackert foto! Och så lite som egentligen händer, även om historierna i sig är vardagsdramatiska med otrohet, kärlek och längtan i centrum!
Fyra syskon i Hanoi möts för att fira först mammans dödsdag och två månader senare pappans dödsdag. De lever i olika relationer som var och en bär på sina mörka sidor. Dessa mörka sidor till trots är filmen genomlyst av ljus och skir grönska. Varje scen, varje detalj lyser för sig. Morgnarna med sin gymnastik, samtalen i trädgården vid middagstid, mötet med älskaren/älskarinnan... allt är vackert, men stilla och i längden svårt att engagera sig i. Kanske är det för vackert...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar